thisissogoinginmyblog

Jag ska vara ärlig. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha just nu. Jag har ingen aning om vilken typ av människa jag vill vara med. Hur han ska se ut, hur han ska bete sig, vad han ska jobba med och vilka språk han ska prata. Jag har ingen aning om vad jag vill ha.

Men jag vet vad jag inte vill ha.

Jag vill inte ha någon som ljuger för mig. Jag vill inte ha någon som manipulerar mig, någon som går bakom min rygg och ständigt sätter mig i skiten. Jag vill inte heller ha någon som inte tänker på vad jag känner eller hur jag mår.

Många människor har behandlat mig okänsligt men jag gnäller inte. För jag har varit värre. Jag har varit så jävla elak så många gånger att min chans på en plats i himlen är så stenkörd som det bara kan bli. Kanske kan jag mygla mig in genom att dö för mitt land eller nått men det känns avlägset.
Mitt slag i huvudet var JH. En underbar människa som gav mig allt. Jag spottade honom i ansiktet och drog med någon annan. Jag fintade honom konstant då kan försökte konfrontera mig, hitta sanningen. Fick honom att ge mig chans efter chans fast jag inte ville ha dom. Han var min källa till bekräftelse. I hans ögon var jag det bästa som fanns. Jag behövde höra det för att kunna leva med vad jag egentligen var och vad jag egentligen gjorde. Mina svek och min oärlighet förstörde honom. Vad jag vet har han inte träffat någon ny sen dess. Sånt är svårt att leva med.

Några förhållanden senare kändes det som att jag frusit till is. Sårat och blivit sårad om vartannat i en alldeles för jävla lång tid. Byggt upp murar av attityd och försvarsmekanismer. Svarat dåligt på min omgivning och bara kört på. Är det tråkigt på jobbet? - festa mer. Kassa vänner? - byt ut dem. Otrogen pojkvän? - kvadda hans bil. Total livskrash? - tänd på.

Vägrat släppa in någon.

Den episoden av mitt liv är över. Jag har till och med nästan slutat fly. Så många människor jag lämnat på fläcken. Raderat de ur mitt liv. För att jag har varit så satans rädd. Vill inte vara rädd mer. Jag borde inte behöva vara det. Jag har någon gång flytt från alla jag umgås med idag. Jag hade bara tur att de jagade mig..



Just därför är det så viktigt just nu. Det är inte en meningslös kk-relation det handlar om. Det är hela min inställning till tillit och respekt. Min attityd till frågan om det ens är värt att låta andra lära känna mig.

Så snälla, har du tänkt att förstöra det som börjat kännas tryggt. Ta första avfarten från mitt liv för jag orkar faktiskt inte med en till återvändsgränd.