Mellan raderna.
Vad finns egentligen mellan raderna?
Antagligen allt det där man inte vågar vill eller orkar säga. Det är för komplicerat för att förklara utan missförstånd och tvivelaktig respons. Man vill inte lämna ut det, inte blotta den där delen av sig själv som är så naken. Men det finns där. Och den som tar sig tid kan läsa det utan problem.
Vi skriver nog alla olika saker i det där tomrummet. Saker vi inte säger högt men som vi faktiskt önskar att någon kunde se. Så vi slapp dölja det. För i ärlighetens namn finns det väl inget bättre än att få vara precis som man är. Som en oredigerad version av sig själv.
Jag redigerar inte så mycket. Men när jag gör det så gör jag det noggrant. Lämnar inte så mycket att undra över. Orkar inte spela spel. Det senaste har jag omedvetet redigerat bort en hel del. Orkar inte minnas, orkar inte ta tag i allt det där som utspelats sig. Flytt in i nästa kapitel, om och om igen.
Man letar efter något som får en hel, som man slipper dölja saker för. Men finns det verkligen någon som pallar allt? Någon som låter en kuka ur och som låter en chilla när man är trött på cirkusen?
Jag är orolig. Jag vet att om saker inte löser sig ikväll går världens bästa kille sönder i hjärtat. Fick mig att tänka på om jag är så jävla stabil heller. Jag ger det en vecka. Sen ligger jag där, naken blästrad och skitsur. Antagligen har jag intagit badrumsgolvet och supit skallen i tusen bitar. Kommer ligga där tills den där överlevnadsinstinkten kickar in och man inser att det nog är dags för något som kallas mat, dusch och jobb. Ska nog ägna mig åt det sistnämnda nu. Att vara arbetslös är inte så kul har jag hört.
#kaotiskttänkandeärdåligtförhjärnanmenbraförsjälen.
