Inte så vackert.
Börjat reflektera. Fundera på vad som hände och vad det egentligen fick mig att känna. Första dagarna - helt apatisk. Efter ett tag började det vara som vanligt. Jobbade på, umgicks med vänner. Började känna mig okej. Men annorlunda. Killen jag legat med från och till det senaste halvåret deklarerade att han var kär i en annan tjej. Jag reagerade inte ens, blev glad för hans skull.
Blev också lättad. Jag behöver inte förklara för honom att jag inte vill ligga. Att jag inte vill att någon ska ta i mig eller ens titta på mig. Jag visste inte att man kunde bli så annorlunda pga av en obehaglig upplevelse men jag hade tydligen fel. Fattade det inte först men jag är inte samma person just nu som jag brukar vara i vanliga fall. Jag stänger in mig i mig själv. Vill inte vara nära någon annan. Vill inte att någon annan ska vara nära mig.
Känner mig som ett öppet sår som inte vill läka igen.
Undviker speglar, tittar inte längre på min kropp. Förnekar hela mitt sexlivs existens. Känner obehag när folk tittar på mig. Usch.
Han kom in på jobbet idag. Jag var själv i baren och kunde inte gömma mig. Var trevlig, visade inte för en sekund att jag hellre hade skjutit skallen av mig än att vara i hans närhet. När han vände sig bort och gick mot sina kompisar sprang jag bak och spydde.
Tänker aldrig någonsin ge någon en lucka att fucka upp mig så igen. Aldrig.
Min självkänsla var allt och den har du förstört.
